Gymnastik.

''Det har varit mycket angående gymnastik på sista tiden, och det får mig att må mer dåligt än bra då min saknad av det och avundsjukan på de som har möjligheten, växer och växer när jag tänker på det, och är i mitten av det.
Jag är avundsjuk på de som går runt i träningskläder och ska tävla, jag är avundsjuk på de som värmer upp i överensstämmande rörelser och takt. Jag vill vara en av de som snabbt och proffsigt testar sina volter på redskapen och peppar på de andra. Jag vill vara med och defilera, sätta upp tävlingsfrisyr- och smink. Jag vill vara nervös för min egen skull. Jag vill få chansen att glänsa och briljera på det jag kan bäst. Jag vill ha det som det var förut. Jag är inte religiös, men trots det tror jag att antingen gud eller karma straffar mig. Jag var inte alltid tacksam över möjligheterna jag hade, jag tog inte varje träning på fullaste allvar och gav inte alltid 100 procent. Jag var lite otrogen mot gymnastiken, men för det behöver jag inte straffas tycker jag. Jag kunde fått en förvarning, typ som att jag började bli dåligare eller fetare, men att han/den skulle slå tillbaka på mig så hårt, det hade jag aldrig trott. Jag kan erkänna att jag inte alltid varit ärlig i mitt liv och många gånger varit löjlig med vilje, men lite spänning måste man ha, några misstag måste man begå för att lära sig.

När gymnastiken svek mig, kändes det som jag miste en familjemedlem. Den har varit vid min sida sedan jag var fyra år och har alltid funnits där för mig och stöttat mig. Den har uppfostrat mig och gjort mig ambitiös och flitig. Den har fått mig att inse många fakta och breddat mina gränser. Visst har man biologiska familjemedlemmar som man älskar, men gymnastiken valde jag själv och det är vad jag kallar äkta kärlek. Jag tänker inte låta den smita iväg förrän jag säger att det är dags, förrän jag är redo. Och det är jag inte än. Varken min kropp eller min hjärna. Jag har brutit ben och band men vad gör man inte för det man älskar? Min kropp är fortfarande lätt som en fjäder och jag har fortfarande inga framtidsplaner som hindrar mig från att träna. Så med andra ord, både en kropp och själ som en 12-åring finns kvar, vad mer krävs? Det svåra kan vara att bibehålla kroppen och själen, men det kan också vara något helt annat. Vad det än visar sig vara som kommer i min väg, så ska jag vara uppmärksam och krossa det så fort jag får möjlighet. Jag är en fighter. Jag kan bli den gymnast jag varit, och även bättre. Jag behöver inte ha någon smart eller erfaren som säger det åt mig, jag behöver bara ha tålamod.''
-Sofie Håwi


Jag har inte skrivit denna texten själv, men min kompis har som har samma skada som mig och som går igenom samma sak. Hon satte orden på mina känslor som jag själv inte kunnat. Efter helgens tävling med många tårar satte jag mig än en gång och läste denna texten. Ni förstår inte vad det är jag/vi går igenom. Att inte få göra det man älskar? Att få se alla andra göra det, det gör ont, ont på ett så speiellt sätt.

Kommentarer
Postat av: julia

Riktigt bra text! Jag började nästan gråta. Önskar jag kunde dela med mig till er eller byta med er för en stund åtminstone...jag vet inte vad jag hade gjort utan gymnastiken, jag hade dött. Sjukt starkt av er att orka kämpa vidare! Puss

2012-05-21 @ 08:55:55
URL: http://juliameinl.blogg.se/
Postat av: Fanny

<3 <3 <3

2012-05-21 @ 15:10:49
Postat av: Hanna

riktigt riktigt bra blir tårögd <3

2012-05-21 @ 20:44:15
URL: http://gymnastics4ever.devote.se
Postat av: Rebecca Öberg

Åh va bra text, vet hur det är att inte kunna göra det man älskar. Själv var det en armbåge som inte ville hålla sig i led som satte stopp för det. Nu är kroppen hel och önskar jag kunde ge ifrån mig lite av min helhet till alla skadade gymnaster där ute som behöver den mer än en föredetting. Hemskt att skador ska sätta stopp för det. Fortsätt kämpa och krya på skadorna!

2012-05-21 @ 21:12:33
URL: http://rebeccamec.blogg.se/
Postat av: Fanny

Tack, vad fina ni är!

2012-05-24 @ 07:54:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0